Hoya

Så tidigt jag fick mitt egna bibliotekskort satt jag som en krok över böcker. Irriade iväg i sago- och djurvärldar, stirrade mig blind på illustrationer och fotografier, levde livligt i min inre värld. Kände tidigt att det finns krafter vi inte kan se, utan just, känna. Sökte mig omkring och fascinerades över naturkraft och påverkansbarhet.

Blev en rebellisk tonårig som "trodde sig veta" men förmådde mig inte tala. När jag väl skakade loss talet hade jag så väldigt mycket att säga.

Nu när jag äntligen, i någon form, hittat balans är det dags att manifestera mig själv. I min tro och mitt varande.