Porslinsblomma

Jag är ingen stor kännare av porslinsblommor, men jag publicerar denna artikel som jag skrev om porslinsblommor i tidningen Dalabygden 2005. Den är lite allmänt hållen men kan vara en mer allmän beskrivning.

Porslinsblomman (Hoya) är en inomhusväxt som har blivit allt populärare och därför finns det också en särskild förening för Hoya-älskare. Det latinska namnet kommer från en engelsk trädgårdsmästare på 1700-talet Thomas Hoy. De första porslinblommorna kom från Ostasien via England till Sverige under 1700-talet. Det finns omkring 200 olika arter av porslinsblommor. De växer i syöstra Asien, Nya Guinea och tropiska Australien. De är klättrande eller rotklättrande växter med vaxartade blad. Blommorna är verkligen porslinsliknande och ser nästan lite overkliga ut. Blomman är stjärnformig med en mindre stjärna inne i blomman som ofta har en annan färg än den yttre stjärnan. Blommorna har en underbar doft som känns på långt håll. Om de blommar intensivt kan det nästan bli för mycket av den det goda.

Den vanliga porslinsblomman (Hoya carnosa) bildar långa rankor som kan täcka en hel vägg. Den är inte numera så vanlig som den var under första halvan av 1900-talet. Blommorna är vita med en rödaktig inre stjärna och större än hos andra arter. Den blommar oftast på vårkanten. Det är en växt som är oerhört tålig för både torka och tål även dåligt med ljus. Om ljuset är dåligt kan dock blomningen bli lite magrare. Om den utsätts för stark sommarsol kan bladen bli brända och fula. Den trivs i trånga krukor och planteras om mera sällan. Riktigt stora exemplar kan vara svåra att omplantera om de täcker stora ytor. Plantan bör torka upp lite mellan vattningar. Efter en torrperiod brukar den ha lättare att bilda knoppar. Liten porslinsblomma (Hoya bella) liknar den vanliga porslinsblomman men är mindre, kompaktare och mera långsam i tillväxten. Den kan vara lämplig som ampelväxt och vill gärna ha lite ljusare än den vanliga porslinsblomman. Den är troligen numera den vanligaste arten i handeln. Det finns många andra olika porslinsblommor av och an i handeln. En del har blad som mera liknar en suckulent växt och liknar inte porslinsblomman förrän den blommar. Andra har långa utdragna blommor som man måste titta noga på för att se de typiska stjärnformade blommorna. De flesta trivs i normal rumstemperatur och eventuellt något lägre under vintern. Jorden bör vara väldränerad och kan uppblandas med sand, leca-kulor eller kolbitar. Gödselvattnas en gång i månaden utom på vintern. Efter en omplantering kan blomningen utebli flera år och bör därför göras mera sällan. Alla porslinsblommor innehåller en giftig växtsaft. De har visserligen en besk smak men de bör inte finnas tillgänglig för barn som kan tugga på bladen. Allt för mycket torka, drag och höga temperaturen kan leda till angrepp av spinn. Även trips kan lätt angripa plantorna. Om bladen får fläckar som tappar den skarpa gröna färgen är det ofta trips som har angripet plantan. Förutom många olika arter finns det också olika varianter med brokiga blad som då är mera svagväxande. De förökas med halvförvedade sticklingar. Sticklingen ska tas av strax nedanför ett bladpar som tas bort innan de sätts ner i en kruka. Hela sticklingen bör ha 2-3 blad kvar och man kan gärna sätta flera sticklingar i samma kruka med väldränerad jord. Lämpligaste tiden att ta sticklingar är under senvåren och sommaren. Placera gärna en perforerad plastpåse över plantan och låt den stå ljust men inte allt för soligt. Det kan dröja ett tag innan sticklingar har rotat sig och börjar växa.

Från blommorna kan det droppa en klibbig nektar som ge svåra fläckar på olämpligt underlag. Alla porslinsblommor har lång livslängd och en del mycket lång livslängd och kan ibland överleva ägaren.