2007-05-09 05:39 #0 av: JessicaL

Att hoyor blivit så populära i Sverige beror troligen på att de både är lättodlade och lättskötta. De flesta är väldoftande, vilket kanske inte är en nackdel. Deras variationsrikedom i form, färg och utseende - både som blomma och som bladverk - gör hoyan till en attraktiv växt att samla på. Men vad är egentligen en hoya? Här presenteras hoyans ursprung och några av dess kännetecken.

 

Ett kännetecken för Hoyor är blommans utseende, som består av en yttre och en inre krona
Hoya Kerrii - "The Valentine Hoya".
Vi har en rik odlingskultur av hoyor eller porslinsblommor (på engelska Wax Plant) i Sverige. Det finns ungefär 200 olika arter av Hoya, och nästan lika många underarter, varianter och liknande. Många av dessa arter pryder våra fönsterbrädor. De vanligaste hoyorna, som man vanligtvis hittar på många fönsterbrädor och i de flesta blomsterbutiker, är Hoya carnosa - stor porslinsblomma - och Hoya bella - liten porslinsblomma. Det har dock blivit allt vanligare att finna fler hoyor i blomsterbutiker, till exempel Hoya linearis, Hoya tsangii och till alla hjärtans dag finner man naturligtvis fram Hoya kerrii - hoyan med de hjärtformade bladen.

 

Vilt växande hoyor

Om man vill hitta vilt växande hoyor får man bege sig till de tropiska breddgraderna. Hoyor lever under ungefär samma växtförhållanden som orkidéer. I Asien och Australien kan man finna vildväxande hoyor. Hoya carnosa hittades och namngavs första gången i Kina 1801 av botanikern Thomas Hoy, som släktet Hoya är uppkallat efter. Till en början kallades den Asclepias carnosa, med gavs namnet  Hoya carnosa 1810 (läs mer). Mot slutet av 1800-talet hittade carnosan till oss i Sverige och började odlas här.

De flesta hoyor lever som epifyter (epi = på, phyton = växt), liksom de flesta orkidéer. Det innebär, som namnet indikerar, att de lever på andra växter - framför allt på träd, utan att ta näring eller vatten från värdväxten. De flesta slingrar sig upp för träden. Vid varje nod (där varje bladpar sitter) bildas rötter som håller fast plantan vid trädet. Det finns vissa arter av hoyor som har ett buskliknande växtsätt, till exempel Hoya multiflora eller Hoya lasiantha.

Vanligen finner man hoyor vilt växandes på ljusa platser såsom vid flodstränder eller vid bergsväggar. Sällan finner man hoyor i den djupaste tropiska regnskogen.  Därför vill våra hemmaodlade hoyor placeras ljust och de lämpar sig att odla i amplar eller på spaljéer där de kan klättra eller klänga. Hoyor med tjocka, suckulenta blad kommer vanligen från områden med regnperioder och måste samla vatten i bladen för att överleva torrperioder. Det kan vara bra att tänka på när man odlar tjockbladiga hoyor. Likaså kan man tänka på att hoyor som naturligt växer på höga höjder vill ha temperaturväxlingar och fuktighet, såsom deras naturliga miljö förser dem med. 

 

Hoyans kännetecken

Även om hoyor härstammar från andra breddgrader lämpar de sig väl att odla i vårat svenska klimat. Hoyans stora popularitet i Sverige kan tänkas bero på de är väldigt lättodlade, lättskötta och tåliga. Vissa arter kräver emellertid speciella omsorger, som odling i terrarium - t.ex. Hoya imbricata.

Ett kännetecken på alla arter inom hoyasläktet är att när stammen bryts så avsöndras växtsaft. Växtsaften är vanlgen vit, men den är genomskinlig hos några arter.

Även om blommorna kanske är det allra mest spännande, så har hoyorna också imponerande bladverk. Bladens storlek kan variera från en centimeter (t.ex. Hoya microphylla) till 30 centimeter (t.ex. Hoya glabra). Bladen kan vara runda, hjärtformade, ovala, spetsiga, barrlika eller flerfärgade. Det finns en mängd varianter. En variant som dock inte förekommer hos hoyor är flikiga blad.

Ett kännetecken för Hoyor är blommans utseende, som består av en yttre och en inre krona.
Ett kännetecken för Hoyor är blommans utseende, som består av en yttre och en inre krona.
Hoyor kan kräva sin tid innan de blommar, men den väntan är väl värd sin tid. Liksom bladen varierar också blommorna i form, färg, storlek och hållbarhet. Man kan skilja mellan tre blomställningar; nedåthängande konkav, nedåthängande konvex och upprättväxande konvex. Vad som förenar dem är att blommorna alltid är stjärnformade och har fem skyddande foderblad som sitter utanför kronan. Inuti kronan, som har smmanväxta kronblad, finner man alltid en femuddig krona. I blomman finns även ståndare och pistiller. Blomformerna kan ha fyra olika utseenden; urnformad (urceolate), kupad eller klockformad (campanulate), flat (rotate/salver-shaped), samt bakåtböjd (det finns tre former på den bakåtböjda formen; bakåtböjd - recurved, helt bakåtböjd - reflexed, och bakåtrullad - revolute).

 

Ett kännetecken för hoyor är att de blommar i klasar - från två stycken blommor upp till flera hundra. Blommorna kan bli upp till imponerande åtta cm (till exempel Hoya imperialis), men också ned till några millimeter (till exempel Hoya bilobata). De flesta hoyor blommar om från samma blomställning, och man kan få dem i blom år efter år. Dock varierar hållbarheten på blommorna från två dagar till flera veckor.

Även om inte alla hoyor doftar, så är ett annat kännetecken är att de doftar som starkast om kvällen. Detta beror troligen på att pollineringen sker kvälls- och nattetid av nattaktiva insekter. Det bör också påminnas att även om många hoyor doftar, så är det inte alla som har en behaglig doft. Den vanliga carnosan har dock en angenäm doft som påminner om honung och vanilj. Eftersom det finns en sådan variationsrikedom mellan hoyorna, kan man kanske kan säga att det finns en hoya för alla!

Relaterade länkar

Av: JessicaL

Datum för publicering

  • 2007-05-09